isodieten

Jag skrev vid något tillfälle ett inlägg om en ny utmaning med isodieten. Det skulle isodietas under åtta veckor, bloggas om detta och delas ut böcker och medlemskap. Så har icke blivit gjort! Jag får tillstå att jag känner mig både skamsen och nästan lite fräck som inte hållit vad jag har lovat. Nej, men seriöst, jag gillar inte när jag säger en sak men gör en annan. I det här fallet har jag underlåtit att göra nånting, alltså varken bloggat eller allt det där andra som utlovades.

Hur som haver - jag ämnar göra det vid något tillfälle, men kanske inte under en av de mest hektiska perioderna på jobbet vilken är pre beach 2011.

Aaaanyway kan jag meddela att mitt normaltillstånd och förhållande till kosten har flyttat fram positionerna, så att säga. Jag väljer by default bort vitt bröd och socker. Jag strävar efter att aldrig vara hungrig, äter mina mellanmål och måltidsfördelning enligt isodieten och jag tränar på med Putte som jag ska. Jag mår bra!

Men jag kan konstatera att jag aldrig har varit så pigg och mått så utmärkt som jag gjorde under min extrema detox.
Skulle jag då kunna göra en ny månad på samma sätt för att uppnå samma effekt?

Nops. Never.

Man behöver inte slå knut på sig själv och späka kroppen för att må bra. Det är isodieten ett utmärkt exempel på.

www.isodieten.se

Pollenallergi

Jag är alltså 36 år.

Varje vår vid den här tiden blir jag tjock runt ögonen, snuvig i nosen och trött trött trött.
Vad kan det bero på, vad kan det beroooo på?
Kan det var allergi månne?

Kan det?

Jamen klart som fasen att det är!
Men det behövdes alltså 35 (cirka) vårar för att det skulle gå in att det ju kanske kunde vara trevligt med lite antihistaminer i denna av björkpollen anfrätta lekamen. Varför inte istället göra det till en vana att när våren kommer och pollen gottar sig i min näsa faktiskt köpa medicin och också äta denna medicin för att undvika besvären?


Hmpfff.... japps, jag tror att det skulle kunna underlätta mitt liv under en fjärdedel av året.

En omelett jag känner stor kärlek för.

Ägg, grädde, bär av olika slag, en banan och lite salt.
Perfekt middag. Helt perfekt.

Cellulitmassage, på min ära!

Det enda jag längtar efter nu är påsken så att jag kan få kräla runt i rabatterna och rensa och plantera.

Strandkrassning skall snart planteras och kanta denna skönhet.

Nej vänta, en sak till. Jag är även mycket nyfiken på en liten kur jag köpte på Groupon i veckan från den här lilla rörelsen.
Ekologisk cellulitmassage.
Yes, you heard me.

Det är ett faktum att min tidigare så uppnosiga ändalykt har givit upp ett par grader med åren. Den är inte lika spänstig längre och dessutom har den j*veln oförskämdheten att vara helt ojämn i skinnet när man spänner skinkhalvorna! Celluliter alltså.

Jag tänker jädrarimej inte huka i vassen i år och då ingår även att våga vända ryggen mot stranden och alltså avslöja skinkstackarnas kondition för strandraggarna. Då krävs en kur med ett antal omgångar ekologisk bakmassage. Närmare bestämt tre omgångar.

(Finner inte riktigt värdigheten i det så nej, det blir inga före- och efterbilder. Men jag ska så klart rapportera!)

Hade lika gärna kunnat heta Willy Wonka.

För övrigt skall vi testa glass ur GI-perspektiv på jobbet nästa vecka. Hela GI-boxen-frysen är smockad med glarre... så jag klämde en miniversion av den här i fredags. Det var så jävla gott ('schäkta) att jag inte skämdes inför mitt sockerförbud ens en mikrosekund. Nops sir'eeeeee.

Up to speed!

Nu har det gått en vecka sedan min sus-och-dus-helg. Denna helgen var liiite annorlunda jämfört med den förra.

Det var tjejhelg i Lund med gamla och kära gymnasiekompisar. Jag och min vän Johanna var uppe med tuppen innan frukost och drog ut för timslånga promenader både lördag och söndag.
Lördagskvällen var ytterst behaglig. Småsmutt på rödvinet, inte mer än ett halvt glas under hela kvällen, och inte ens sugen på cigg. I vanliga fall hade jag hängt därute i trädgården med de andra söta syndarna, men den här gången hade jag inte en tanke på att joina. Jag var lite nervös för att jag skulle vilja falla tillbaka i mönstret men nej, alltså. Dock fick isodieten stå tillbaka en smula till förmån för lasagne och Gino. Men det var värt det. Japps.
Joggingtur på 25 minuter i sällskap av väninnan Sara innan lunch på söndag.

Är pigg, nyter, nykter, präktig och stolt över alltihop.

Känner mig lätt nyfrälst och nästan lite påfrestande i min nya präktighet, men för mig känns detta som det enda rätta just nu.

(Tur att champagne faktiskt är hälsosamt i måttliga mängder, för det längtar jag våldsamt efter!)

Det var vår nere i södern!

Resultatet av en helg i sus och dus.

Det var gott att dricka vin i lördags. Det var jättegott att äta socker, fett och snabba kolhydrater hela helgen. Ljuvligt att slippa tänka och bara låta sig go with the flow och äta det man känner för. Ja visst är det det.

Men det kostar.


Det är dyrt som bara f*n.


Jag har nog aldrig nånsin blivit så chockad och överraskad av min egen kropps beteende som jag blev efter min helg i sus och dus.

På söndagen var jag trött. Jamen så klart! Jag hade ju druckit en massa vin till sent sent. Men det har jag ju gjort förr. Inga konstigheter. Gick och la mig i söndagsvettig tid och allt. Det är nog borta imorgon. Eller hur...

Neeeej. Inte alls borta imorgon. Nej, nej. Högst påtaglig tröttma på måndagen. Svårt påtaglig och djävulskt närvarande samtidigt som jag själv passar på att vara totalt frånvarande. På dåligt humör är jag också. Otålig och snarstucken och inte alls trevlig att ha och göra med. Sån kan man ju vara om man är sjuuukt bakis, visst. Men problemet var bara att jag överhuvudtaget inte hade varit sjukt bakis och dessutom var det dagen efter jag hade haft chansen att vara sjukt bakis.

Men okej. Jag är ju inte purung längre och sånt får man ju acceptera. Måndagen klaras av i plågsam takt och jag åker hem till landet. Går och lägger mig i ytterst vettig tid. Det måste jag, för där ute måste jag gå upp en timme tidigare än i stan. Och jag är ju så trött också. Men på morgonen när klockan ringer 6.20 vill jag bara flatgarva den i ansiktet, så att den ska fattar att den så uppenbart gör bort sig. Flyttar fram alarmet till 6.50. Inte heller den signalen respekteras. Jag kämpar mig slutligen upp 7.40, under mycket stora protester. Hinner inte ens med 8.40-tåget. Får ta ett ytterligare en halvtimme senare.

Sen start på tisdagen som aldrig tar fart. Flyter runt lika sölig som en amöba och tänker inte klart heller denna dan. Jag släpar fötterna efter mig, är varken effektiv eller glad och funderar allvarligt över saker och tings meningsfullhet. Finns det nån sån?, tänker jag. Jamenherreguuuud. Seriöst! Kan man kalla det tre dagars minidepression, månne? Ja, det kan man bannemej!

Först idag, onsdag har jag känt att energin är på väg tillbaka. Vi snackar alltså TRE dagars fysiskt sammanbrott efter en helg av brutalt övergrepp på min renlevnadsdetox.

Jag har festat och ätit onyttigt förr, men jag har aldrig haft en chans att reflektera vad det verkligen har gjort med min kropp. Jag har ju inte givit den en chans eftersom det inte har dröjt särskilt länge till nästa tillfälle då jag har susat och dusat med antingen snabbmat eller fest och alkohol. Jag har inte kunnat jämföra förrän nu, för nu kan jag jämföra hur kroppen ska må.

Nej du. Nu drar jag upp på den smala vägen igen. Där ämnar jag stanna ett tag.

En helg i sus och dus.

Ohhh, vilken helg!

Ohh, vilken choklaaaadkaka i fredags...
Ohh, vilket gott rööödvin i lördags.
Ohh, vilka ljuuuvliga ostbågar i söndags!

Det är ju sjukt gott med socker och snabba kolhydrater och vin!

Det är det verkligen...

Detta åt jag i helgen:

Chokladkakan jag längtade efter i fredags.

Pastan jag var sugen på i lördags.

Allt jag åt och drack jag mellan chokladkakan och pastan – och framför allt efter dessa båda.

Det var inte så svårt att vänja sig vid socker och snabba kolhydrater igen.
Förääädiska är dom.