måndag 28 februari 2011

Dag 1, em

Lunchproblemet är löst! Restaurang Fyran kommer att servera mig speciallagad gluten- och laktosfri mat! Halleluja.
Jag var både skakad och störd imorse när mina GI-boxen-planer kullkastades så abrupt. Först när jag fick kycklingwok direkt ur en restaurangstekpanna i koppar blev jag på gott humör. Och mätt.

På samma sätt som illamåendet smög sig på mig igår efter sockerchocken, har en molande huvudvärk krupit på mig under eftermiddagen. Sitter nu och funderar på varför jag har det. Är det från sockret jag inte fick i kaffet jag aldrig drack i morse? Eller kolhydraterna i äggmackan jag aldrig åt? Det kan i alla fall inte vara vätskebrist eftersom jag fyller på i lätt överdriven takt. "Vattenballong" är mitt mellannamn.



Anledningen till att jag även tänker undvika vete, korn och råg är att spannmål kan vara få känsliga magar att reagera och även orsaka irritable bowl syndrome. Nu vet ju inte jag om jag är extra känslig för spannmål, jag tror inte det, men jag vill ändå testa och se om det gör någon skillnad för mig.

Tja... och på tal om irritable bowl syndrome ska jag alltså på det här stycket tarmsköljning ikväll och
som jag ser fram emot det. (Japp, jag är ironisk.) In med det nya och ut med det gamla, kan man kanske säga... bokstavligt talat. Jag kommer som sagt – icke sa nicke – att beskriva några som helst teknikaliteter eftersom jag tänker hålla stenhårt på stil och finess i den här bloggen. Men känslan efteråt, den delar jag gärna med mig av!

Dag 1, fm

Backlash redan i starten. Jag har inte reflekterat över att GI-boxarna innehåller gluten - det finns mjöl i såserna och min favvorätt (fiskfilén, gudagod) innehåller matvete. Gaaaahhhh! Här trodde jag att jag kunde glida fram på ett äppelskal (från grönt äpple, minst socker i dom) och chilla loss med de utsökta GI-boxarna närhelst jag hade lust, men icke.

Visst, jag hade kunnat göra undantag och äta GI-boxen ändå... men NEJ! Här ska inte göras några undantag. Här görs inget till hälften. Ska jag göra ett experiment om hur kroppen mår när man utesluter allt det jag har räknat upp så ska jag också göra det – fullt ut. Nu blir det planering och matlåda istället. Dessutom tipsade Kristina mig om att jag bör undvika korn, råg och vete om jag ville vara for real så att säga. Så det ryker det med.

Wow... det blir spännande det här. Jag kommer att lära mig mycket om mat och näringsämnen i mars...

söndag 27 februari 2011

Hur ska jag då äta?

Eftersom jag jobbar med dieter i egenskap av marknadsansvarig för dessa, vill jag såklart testa dem i mitt experiment.

Jag kommer att äta frukost inspirerad av antingen GI-metoden eller Isodieten.
Isodieten är en intelligent diet baserad på seriös forskning som fokuserar på kvalitet i allt - i livet som i kosten - framtagen av våra partners Kristina Andersson, Fredrik Paulún och Martin Brunnberg. Tanken med Isodieten är LCHQ - Low Carb, High Quality - och att få i sig kost som innehåller mineraler, vitaminer och antioxidanter. Resultatet är mer energi och mindre sötsug. Bra.

Luncherna kommer att bestå av någon av de nio rätterna från GI-boxen producerad av Dafgårds, i vilka det inte existerar några tillsatser. Serien är framtagen av min duktige kollega, Ola Lauritzson.

Middag kan bli såväl en GI-box som ett recept ur någon av Olas GI-böcker eller ur Kristinas Isodieten-böcker.



Nu ligger det nära till hands att tro att jag gör detta för att marknadsföra varumärkena jag är ansvarig för. Så är det inte. Detta är ett högst personligt experiment som jag genomför eftersom jag har velat göra det länge och nu får draghjälp och motivation av all den kunskap jag har i min närhet. Jag vore ju nästan korkad om jag inte gjorde det med tanke på vilken guldsits jag sitter i med alla dessa böcker inom armlängds avstånd och mina kollegors kunskap om välmående och hälsa. Under större delen av mitt liv har jag varit inspirerad av kost och hälsa, har lärt mig mycket om det och kommer därför inte låsa mig till en diet utan plocka från båda nämnda dieterna. Jag kommer att dela med mig av valda delar från de olika dieterna i hopp om att inspirera.

Jag är 159 cm lång och väger idag 55 kilo. Hur mycket av det som är fett och hur mycket som är muskler kommer jag att få reda på på onsdag då jag ska träffa fina Kristina för en konsultation. I egenskap av näringsfysiolog med en fil.mag. i nutrition kommer hon att vara min främsta hälsocoach under experimentet. När experimentet närmar sig sitt slut skall vi göra en ny konsultation för att se vad som har hänt i kroppen.

Länk till Kristinas blogg:

http://blogg.topphalsa.se/kostpepp/


Även Ola, min kollega kostexperten och även ett känt ansikte för GI-metoden, kommer att få dela med sig av sina stora kunskaper i GI-fokuserad kost och hälsa.


Länk till Olas blogg:

http://blogg.lauritzson.com/

T minus 1 day

Dagen för dopparedagen, så att säga. Imorgon startar jag mitt experiment och är alldeles förväntansfull inför det.

Planen för dagen var att trycka i mig så mycket snabba kolhydrater som bara var möjligt. Detta av två anledningar:

  • Jag kommer inte få göra det igen på 25 dagar och därför tänkte jag tillåta mig att äta precis vad jag var sugen på.
  • Jag ville se hur man mår om man proppar sig full med snabba kolhydrater och socker, vilket är något jag inte brukar göra.

Dagen startar jag lite lätt med rostade skivor vitt formbröd med ost och marmelad och sköljer ned det hela med te med socker. Slumrar till i soffan när jag tittar på film en halvtimme efteråt. Funderar lite kvalificerat på om det möjligen kan handla om nån typ av snabba-kolhydrater-koma?

Lunchen är till största delen godkänd - en avokado, gravad lax, citron, dill och kall sås på majonnäs blandat med grekisk yoghurt. Det sämre tillägget här är skagenröra på burk som säkert innehåller minst fyra E-nummer, vågade inte ens kolla.

Men socker-peaken för dagen prickar jag in vid fyra-snåret då jag lockar med mig mamma på kondis. Minst en semla ska jag äta hade jag tänkt, men drar det hela ett steg längre och addar ett wienerbröd. Jag toppar det hela med två koppar kaffe med socker och mjölk.



Äter halva semlan och halva weinerbrödet och är inte det minsta sugen på mer men äter så småningom ändå upp alltihop. I vanliga fall hade jag lämnat resterna när nu-får-det-vara-bra-känslan gett sig till känna, men inte idag alltså. Efteråt sitter jag och känner efter hur jag mår och ett sugande illamående smyger sig på lite i taget. Det känns som om jag är smutsig på insidan, som om motorn blivit tankad med oren, värdelös bensin. Jag känner mig fulltankad men ändå tom. Märklig känsla. På vägen hem gäspar jag konstant och känner mig rätt kraftlös.

Jag gillar verkligen inte den här känslan, att känna sig fylld med klet och samtidigt känna sug i magen. Jag kan omöjligt vara hungrig, men ändå signalerar magen att jag gärna får trycka ner något ytterligare i den. Huuu...

Okej, då har jag ett bra dokument över sockerchock. Nu ska jag steka vårrullar. Det kommer bli mycket soja på dom, vågar jag lova. Balansen måste... hmmm... återställas.

lördag 26 februari 2011

T minus 2 days

Trots att gårdagen var både sansad och balanserad vaknade jag i morse och var trött och kände mig lätt sliten. Normalt, med tanke på att jag inte gick till sängs förrän vid halv tre och då hade minst en miljon bubblor i kroppen - en bra flaska champagne innehåller en miljon små bubblor. Och igår drack jag mest bara bubblor. Bra bubblor.

Hur som helst, så här såg det ut i halvtid ungefär. Platsen är Berns Asiatiska och desserten är chokladtårta, kakaomässigt sett mycket högoktanig.





Jag älskar att vara ute med mina kära vänner och ofta blir det sådär sent att man inte ens vågar berätta för mamma, men då tappar man också halva dagen efter. Plus att kroppen känns så där gammal den dagen. Och otålig och folkilsk blir jag också, bara för att jag är sådär trött. Dessutom hungrar ju kroppen efter en massa skräp dagen efter - just sånt skräp som inte är bra för den!
Ogilla på den.
De närmaste 25 dagarna vill jag vakna upp både pigg och nyter (nej inte nykter, nyter) och utan lust att äta skräp. Allt jag ska stoppa i mig skall vara uppbyggande - inte nedbrytande.

I morgon ska jag väga mig och se vad startvikten blir. Det ska bli intressant att se hur det här experimentet kommer att påverka vikten, även om fokus inte ligger där utan på välbefinnande och energi.

Men nu ska jag sätta mig och rota i en ask Paradis medan jag väntar på att Mellon ska börja!


fredag 25 februari 2011

T minus 3 days

Okej, en snabb sammanfattning:
Jag fyller 36 år idag och kliver alltså ett steg närmare döden. Se så, nu ska vi inte vara dramatiska, men nu framstår det ju tydligt - man
blir äldre! Min arma lekamen har fått utstå både ett och annat sen tonåren i form av snabbmat, vin, cigaretter, socker och snabba kolhydrater.
Den pallar mycket den lilla kroppen och jag känner mig både pigg och nyter, men hur hade jag mått om jag inte hade utsatt kroppen för allt det där den inte mår så bra av?

Det vill jag veta och därför ska jag genomföra ett test under 25 dagar - h
ur mycket bättre kommer jag att må om jag utesluter allt som är potentiellt dåligt för kroppen? Och hur jobbigt kommer det vara att bryta alla dåliga vanor?

Jag börjar på måndag och då utesluter jag cigaretter, alkohol, gluten, laktos, halvfabrikat, processad mat, snabba kolhydrater, socker och koffein.

Dessutom kommer jag att träna minst tre gånger i veckan, vilket är vad som brukar rekommenderas för att hålla kroppen i fin form.
Fokus är
inte att gå ner i vikt utan att bättre. Dock kommer jag dokumentera även vikten eftersom den sannolikt kommer att påverkas. Återkommer om detta inför start.

Jag går ut stenhårt redan på måndag med ett styck tarmsköljning (ohh god, jag är rädd att även min värdighet kommer att spolas ut... men nu ska det alltså bara göras!). Jag kommer sannerligen
inte att blogga om faktiska detaljer, något mått av stil och finess om jag får be!, men jag tänkte försöka beskriva hur man känner sig inuti efteråt. Får man finare hy, blir man piggare, mår man bättre? Där börjar vi och så räknar vi ner tills jag känner mig som Miss Amilliondollars den 25:e mars.

Men vi är inte där ännu och innan jag hamnar i måndagens klor ämnar jag njuta av små, små, små bubblor hela kvällen - helst av den här sorten: