onsdag 30 mars 2011

Resultatet av en helg i sus och dus.

Det var gott att dricka vin i lördags. Det var jättegott att äta socker, fett och snabba kolhydrater hela helgen. Ljuvligt att slippa tänka och bara låta sig go with the flow och äta det man känner för. Ja visst är det det.

Men det kostar.


Det är dyrt som bara f*n.


Jag har nog aldrig nånsin blivit så chockad och överraskad av min egen kropps beteende som jag blev efter min helg i sus och dus.

På söndagen var jag trött. Jamen så klart! Jag hade ju druckit en massa vin till sent sent. Men det har jag ju gjort förr. Inga konstigheter. Gick och la mig i söndagsvettig tid och allt. Det är nog borta imorgon. Eller hur...

Neeeej. Inte alls borta imorgon. Nej, nej. Högst påtaglig tröttma på måndagen. Svårt påtaglig och djävulskt närvarande samtidigt som jag själv passar på att vara totalt frånvarande. På dåligt humör är jag också. Otålig och snarstucken och inte alls trevlig att ha och göra med. Sån kan man ju vara om man är sjuuukt bakis, visst. Men problemet var bara att jag överhuvudtaget inte hade
varit sjukt bakis och dessutom var det dagen efter jag hade haft chansen att vara sjukt bakis.

Men okej. Jag är ju inte purung längre och sånt får man ju acceptera. Måndagen klaras av i plågsam takt och jag åker hem till landet. Går och lägger mig i ytterst vettig tid. Det måste jag, för där ute måste jag gå upp en timme tidigare än i stan. Och jag är ju så trött också. Men på morgonen när klockan ringer 6.20 vill jag bara flatgarva den i ansiktet, så att den ska fattar att den så uppenbart gör bort sig. Flyttar fram alarmet till 6.50. Inte heller den signalen respekteras. Jag kämpar mig slutligen upp 7.40, under mycket stora protester. Hinner inte ens med 8.40-tåget. Får ta ett ytterligare en halvtimme senare.

Sen start på tisdagen som aldrig tar fart. Flyter runt lika sölig som en amöba och tänker inte klart heller denna dan. Jag släpar fötterna efter mig, är varken effektiv eller glad och funderar allvarligt över saker och tings meningsfullhet. Finns det nån sån?, tänker jag. Jamenherreguuuud. Seriöst! Kan man kalla det tre dagars minidepression, månne? Ja, det
kan man bannemej!

Först idag, onsdag har jag känt att energin är på väg tillbaka. Vi snackar alltså TRE dagars fysiskt sammanbrott efter en helg av brutalt övergrepp på min renlevnadsdetox.

Jag har festat och ätit onyttigt förr, men jag har aldrig haft en chans att reflektera vad det verkligen har gjort med min kropp. Jag har ju inte givit den en chans eftersom det inte har dröjt särskilt länge till nästa tillfälle då jag har susat och dusat med antingen snabbmat eller fest och alkohol. Jag har inte kunnat jämföra förrän nu, för nu kan jag jämföra hur kroppen
ska må.

Nej du. Nu drar jag upp på den smala vägen igen. Där ämnar jag stanna ett tag.



En helg i sus och dus.

Ohhh, vilken helg!

Ohh, vilken choklaaaadkaka i fredags...

Ohh, vilket gott rööödvin i lördags.

Ohh, vilka ljuuuvliga ostbågar i söndags!


Det är ju sjukt gott med socker och snabba kolhydrater och vin!

Det är det verkligen...


Detta åt jag i helgen:



Chokladkakan jag längtade efter i fredags.



Pastan jag var sugen på i lördags.



Allt jag åt och drack jag mellan chokladkakan och pastan – och framför allt efter dessa båda.


Det var inte så svårt att vänja sig vid socker och snabba kolhydrater igen.

Förääädiska är dom.

torsdag 24 mars 2011

Dag 25, sista dagen på detoxen.

Vad kan jag säga...
Men herreguuuud, va skönt!

Imorgon tänker jag stoppa i mig saker som jag varit förbjuden att göra under 25 dagar, nämligen
följande:

  • Kaffe latte
  • En bit bröd med smör på
  • Ett glas vin
  • Chokladkaka till dessert

Jag kommer att rapportera vad magen tyckte om det också. Det finns vissa som påstår att den inte kommer bli särskilt förtjust. Ohhh my...


Idag förbjuden frukt. Imorgon får jag smaka.



Dag 24, massage och Bonnier-event

En dag som alla andra i detoxens namn? Nä, inte riktigt faktiskt.

Jag fick fantastisk massage som jag fått av min fina väninna Marita Hovmark i födelsedagspresent. Det var alltså även hon som utförde massagen och det gjorde hon så bra! Målet var blodgenomströmmning och det hon till bra för jag var röd som en genomkokt kräfta efteråt. Vi talade om viktigheter i det stora och det lilla och jag blir alltid både lugn och peppad och inspirerad av denna förtjusande och varma människa. Tack käraste Marita!

Sen var det hög tid att gå på Bonnier-event. Vilket jag gjorde. Platsen var Ambassadeur och firandet var för Bonniers nya magasin Sales Mag – ett magasin som riktar sig mot annonsörer, mycket snyggt. Men det mest minnesvärda under det här eventet var utan tvekan goddiebag-bordet. Ja jisses. Runt tre av väggarna i ett litet utrymme mitt emot baren stod de uppställda, alla Bonniers tidningar. Varje tidning hade sin lilla plats och delade ut goodiesar i respektive tidnings anda. Man hade fått fyra goodiebag-biljetter när man kom in och varje goodie-grej kostade en biljett. Man fick alltså gå runt och välja sina fyra grejor på borden. Jaha, tänker du... Kan det va' nått? Nämen låt mig då säga såhär:

  • Hotellnatt för två på valfritt Elite hotell
  • Skönhetsbehandling på nämnda hotell
  • Platttång
  • Locktång
  • Kopp, sockerskål och grön glasgrej av Alvar Alto från Ittala
  • Italienska kokböcker
  • Stilboken Fashionista av Martina Bonnier, som även signerade på plats.
  • Tecknad film från Disney
  • Bodylotion från fint märke (Stockholm-nånting)
  • Paraply
  • Träningsväska
  • Anteckningsbok med klädda pärmar
  • Smyckeskrin
  • Överlevnadskitt
  • Träningsvideo med Paolo Roberto
  • Produkter från Face Stockholm
  • Reseväckarklocka
  • Resenecessär med tomma små plastflaskor
  • Med mera...

Ha-begäret var väckt i fler än bara i mig.

Nu fick man ju suga på karamellerna och välja noggrant. Och det gjorde jag ju. Samtidigt var det fullt krig i utrymmet. Man visste ju inte om de finaste sakerna skulle ta slut så trängseln var värre än i en liftkö morgonen efter en riktigt fet puderdump.
Jag valde mina fyra saker – hotellnatt, Alvar Alto-glasgrej, bodylotion och plattång – och gick och tog en tallrik delikatesser och en andningspaus.
Då kommer plötsligt en ängel svävande – och ger mig en biljett till! Adrenalinet drar igång igen i rasande fart och jag överger laxen och oxfilén och smiter direkt tillbaka. Slinker fram till Tara's plats, suger tag i en av de sista väskorna och får dessutom en fin, rosa anteckningsbok på köpet! Eftersom det inte är lika hysteriskt mycket folk längre ställer jag mig i lugn och ro och kontemplerar över bodylotion vs reseväckarklocka. Bestämmer mig för att fråga om jag får byta kräm mot klocka, vilket slutar med att jag får båda! Dessutom sticker den lilla mänskan till mig en resenecessär. Glad som en lärka blir jag, vilket resulterar att Veckans Affärer-mannen blir inspirerad och stoppar ner ett överlevnadskitt i min påse. Jamen herregud, julafton! Lena på Tara smyger då till mig en fin tygpåse och i den en träningsvideo med Paolo Roberto. Och så ett paraply från tidningen S!


Förtjusande skörd.

Överväldigad och fylld av tacksamhet och kärlek till alla i lokalen bugar, bockar och niger jag mig baklänges bort mot garderoben för att hämta kappan. På väg ner för trappen ser jag ett tidningsställ fyllt med i stort sett Bonnier Tidskrifters alla tidningar. SOM MAN FÅR TA MED SIG! Åhh herregud, den här kvällen har redan väckt upp sidor av mig som jag inte riktigt vill kännas vid, den där fullkomligt hagalna sidan, men jag intalar mig ivrigt att Bonniers så klart VILL att man ska ta med sig så mycket som möjligt hem. Jag blir ivrigt påhejad av länets trevligaste Bonnier-säljare Joakim, som stoppar ner tidningar i min väska. Jag går därifrån fullkomligt salig och med en rosa träningsväska från Tara, full av glossiga magasin.

Stor lycka.


Åhhhh så mycket ljuvlig läsning i min ägo!

tisdag 22 mars 2011

Dag 23, på östfronten intet nytt.

Förutom att jag har hittat väääärldens godaste mellanmål! Ska börja tillverka sånna själv med riktig, 4%-ig Keso.
Tränade core på jobbet idag. Det är så vansinnigt smidigt med gym och gymklasser i samma hus som man jobbar. Och så gillar jag att se dom svettas och få lite ostyrigt hår, dom som är sådär perfekt snygga i rutan.

Två dagar kvar av detoxen. På fredag blir det kaffe latte, en brödbit, chokladkaka och ett glas vin. Allt med moderation och måtta för annars blir jag nog alldeles sjuk, skulle jag tro.

måndag 21 mars 2011

Dag 20, 21 och 22. Trött på det här nu.

Helgen har spenderats dels på isodieten coach-kurs, dels på vägarna runt Västerås på utflykt med pensionärerna mamma och Curt.

Kursen var vansinnigt inspirerande och jag kan inte vänta tills jag sätter igång med experiment isodieten den 29:e! Jag småbörjar redan nu och har börjat äta frukost som en kung, mellanmål som en prins och lunch som en fattiglapp… Aldrig hungrig är mottot!


Utflykten var trevlig. Och dyr. Jag spontanköpte ett kylskåp på Mediamarkt. Och en massa porslin och textil på Skultuna Messingsbruk.

Gammalt som gatan. Eller "old as dirt" som en amerikan skulle säga.

Innerligt trött på detoxen nu. Den är verkligen riktigt tråkig.
Visst, jag mår som prinsen på prinsessan men jag veeeet inte om det är värt ansträngningen och denna stränghet. Jag får ju inte göra nånting! Okej, jag saknar varken
alkohol, socker, cigaretter eller snabbmat och kommer inte vilja återinföra de tre sistnämnda förfärligheterna. Men champagnen åker ju rakt in på listan, om än lite mer begränsat än förut. Och mörk choklad, kaffe (!) och potatis och annat gott.

Jag skall även vara ärlig och erkänna att jag har fuskat med laktosen en liten smula och åt till exempel gräddfil med laktos i igår. Men eftersom jag uppenbarligen inte är det minsta överkänslig - har inte känt av någon skillnad alls - bedömer jag att det inte är någon fara på det taket.

Det jag ser fram emot nu är att sätta igång med den ytterst intelligenta isodieten, som ju är framtagen av näringsfysiologer utifrån hur kroppens ämnesomsättning fungerar. Grundkonceptet handlar om att äta rätt mängd energi vid rätt tillfälle och det är en balanserad kost baseras på kolhydrater, protein och fett där varje del gör lika stor roll som energikälla. Alla mår så vansinnigt bra av den. Och jag tilltalas av att det inte är något hokuspokus utan är en livsstil med det bästa för kroppen in mind. Och den är inte lika sträng som min detox heller. För det behöver den ju inte - man mår ju bra och går ner i vikt ändå. Känner mig lite korkad som trodde att min detox skulle vara det absolut bästa för kroppen. Fast det är ju tur att man kan lära om och tänka om.

Jag nog inte gått ner ett gram hittills under dessa tre veckor. Detta eftersom jag har ätit ganska mycket nötter och hällt ganska mycket grädde på fruktsalladerna genom de värsta sockersugen. Men det kan jag ju göra något åt med början nästa tisdag!

Men tills dess detoxar jag väl vidare då...

fredag 18 mars 2011

Dag 19, jag utbildar mig till isodieten-coach och tar mig an en ny utmaning.

Idag har jag suttit i skolbänken hela dagen och lyssnat till min kollega Kristina Andersson avhandla isodieten, en kosthållning baserad på vetenskap och senaste forskningen. Lågkolhydratskost med hög kvalitet och högt näringsinnehåll som, om man följer den, gör att man aldrig är hungrig. Lysande intressant!

Jag har ofta funderat på hur man ska äta för att min kropp ska må perfekt bra. Nu vet jag att den här detoxen får mig att må riktigt bra, men det är ju det här med magen va... Dessutom har jag inte gått ner ett gram under detoxen – vilket jag ju inte heller hade som mål – eftersom jag i brist på socker hällt i mig både nötter och haft grädde på fruktsalladen. Men det hade ju varit klädsamt att slimma figuren i alla fall lite.

Jag avslutar mitt experiment om precis en vecka och nästa helg ska jag unna mig kaffe latte, en bit bröd, ett par glas vin och efterrätt med choklad i. Helgen varar ända till måndagen den 28:e för då ska jag på en hett efterlängtad champagneprovning.

Men tisdagen den 29:e ska jag påbörja nästa experiment - jag ska äta isodieten under åtta veckor och trimma mig inför strandsäsongen. Jag kommer beskriva dieten, vad den går ut på och hur den är att följa, hur mycket jag tappar i vikt och hur jag mår. Dessutom kommer jag att lotta ut medlemskap till Klubb isodieten och isodietens böcker under tiden.

TV 4's filmrecensent Ronny Svensson följer isodieten och när jag pratade med honom i förra veckan hade han just varit hos doktorn som meddelade att han nu kunde sluta äta kolesteroltabletter. Artur Ringart har ätit inspirerad av isodieten och blivit av med sin diabetes.
Sånt motiverar mig.

Dag 18, det onämnbara resultatet av mumsande på råkost och bönor

Vi ska var ärliga här för det vi ju sagt, eller hur?
(Är du lite äckelmagad bör du sluta läsa nu.)

Jag tänkte berätta lite om baksidorna med den här detoxen.

Det har ju redan framgått hur fantastiskt bra jag mår, hur pigg jag är och hur bra jag sover. Bra, då kan vi lämna det för en liten stund då.

För det finns en nackdel med att dagligen inmundiga dessa lass av råkost och bönor. Jepps. Det kallas gas. Och roligt är det inte för magen är som en aktiv vulkan. Bokstavligt talat. För den släpper ifrån sig skulle kunna ödelägga byar. Ja huuu…


Och det jag så att säga producerar är av ett helt annat slag än innan. I vanliga fall brukar ju materia av det här slaget vilja sjunka tillbaka i skuggorna i väntan på den någorlunda värdiga sjömansbegravning som iscensätts i samma stund man drar i spolknappen. Men inte detta nya. Det vill ta plats på scen och vägrar gömma sig bakom ridån. "Haha! Vi är här nu och vi tänker inte låta oss tryckas ner." Typ. Dessutom kräver dom min uppmärksamhet lite för ofta för att jag ska tycka att det är trivsamt. Det stör mig! Kryp tillbaka under din sten och stör mig max en gång per dag!


Hela situationen får mig dessutom att tänka på ett närmast traumatiskt barndomsminne inom samma ämne. Denna lilla historia har jag inte delat med några andra än närmaste familjen, men eftersom preskriptionstiden är cirka 30 år för historier av detta slag vågar jag bjuda på den.


När jag var liten och bodde i Karlskrona åkte vi inte till publika badstränder om somrarna. Nops, icke. Eftersom pappa är sjöofficer hade mamma i sin ägo ett inplastat, gult kort som gav henne tillträde till Örlogsbasen i nämnda stad. Inne på basen fanns officersbadet, ett av plankstaket inhägnat hörn placerat längst ut bortom repslagarbanan, välsignat med badhytter och solsängar. Här fanns inga fula gubbar som kunde röva bort ungar men samtidigt en handfull pålitliga vuxna i närheten som kunde hålla ögonen på både egna och andras avkommor. Drömmen för en soltörstande trebarnsmor, alltså. Själv var jag lagom nöjd eftersom stranden var stenig och tången började frodas bara ett par meter ut.


Hur som helst. Det officersbadet saknade var en bekvämlighetsinrättning. Till slut måste sådan nonchalans straffa sig. Dagen kom och högre makter valde alltså mig som budbärare.

Hade behovet varit av det lilla slaget hade situationen varit snabbt hanterad. Men det handlade alltså inte om nummer ett. Jag meddelar min solande mor som i vanliga fall är mycket omhändertagande, men som nu uppenbarligen lider av solsting eftersom hon pekar ut i vattnet. Ut i vattnet… det är alltså där hon menar att jag ska förrätta mina behov?! Är det månne en släng av 70-talets flummiga låt-gå-attityd där precis allt är normalt och okej? Men det ÄR inte okej och jag känner det i hela mitt 4-åriga väsen. Men jag inser att valet inte ligger hos mig och jag måste ju dessutom gå NU så jag smyger ut i vattnet. Jag vill inte gå för långt ut för där börjar tången, men jag kan ju inte stå för nära stranden heller för avslöjar jag ju min skamliga handling. Alltså måste jag
, ve och fasa!, ut i tången vilket jag avskyr. Så där står jag då blick stilla med bekymrad min, rynkad panna och skamsen blick. Försöker se ut som att jag bara badar lite stilla – heeeelt normalt. Jag fokuserar (det kräver stora ansträngningar att göra det jag gjorde i just det elementet), avhandlar det som skall avhandlas och tänker att nu är det klart. Men nej. För i samma ögonblick förnimmer jag hur resultatet av mina ansträngningar långsamt stiger upp mot ytan längs med ryggen, likt en whistle blower av värsta slag! Svårt chockad börjar jag slå efter femtekolonnaren och flyr in mot stranden. Jag tar skydd hos min fortfarande solande mor, sticker där huvudet i sanden och vägrar bada mer den dan. Ohhhh the shame, ohh the trauma. Jaja, det är bra nu men jag gillar inte att bli påmind. Vilket jag ju blir nu.

Det kan bara inte fortsätta såhär. Vad ska jag göra?

onsdag 16 mars 2011

Dag 17, lätt panik och svår allergichock i detoxfabriken.

Jaaaa, mina vänner. Idag har det hänt allvarliga grejor i detoxfabriken, vill jag lova!

Dagen börjar som vanligt. Slår upp gluggarna vid halv sju-snåret. Stänger av väckarklockan innan den ens har funderat på att ringa. Jag äääääger den så hårt nu när jag har vaknat 20 minuter innan larmet ska gå och eftersom jag är så pigg om mornarna nu äger jag den för jämnan. Till detta skall tilläggas att när den ringer vid 6.50 har jag råd med en snooze och alltså har jag fått en halvtimme till godo genom att vakna av mig själv. Grötfrulle, dusch och en kam genom håret senare rasslar jag ner på gatan som tar mig till tunnelbanan. Hetsar in på kontoret vid åtta och börjar jobba. Så långt allt väl.


Vid halv tolv sitter jag i telefon om pilatesbollar och gummiband med en trevlig säljare på Casall och känner plötsligt att det hettar i ansiktet. Jag avslutar samtalet och frågar min kollega Lotten om jag ser annorlunda ut på nått sätt för jag känner mig lite annorlunda. Hon flämtar till och säger "oj, du är ju knallröd!". Annan kollega, Jeff, frustar till och kläcker "yeah, you look like you've been skiing! Höhö.."


Jag känner mig själv på kinden och konstaterar att huden är kokhet. Flyger upp och når toaletten på en halv sekund. I det skoningslösa ljuset framför spegeln konstaterar jag att både Lotten och Jeff har rätt – jag är knallröd och det ser ut som om jag har åkt skidor en hel dag med goggels på. Och solskydd av.


Inte så lustigt, nej. Men olustigt då? Jajjemen!

Sådär ser jag alltså ut och flyger på snabba fötter tillbaka genom kontorslandskapet, blir stoppad på halva vägen av någon jag känner igen som sportjournalist som undrar hur det är fatt och gör sen den blixtsnabba bedömningen att det nog är en allergiskt reaktion. Meeenar du?, tänker jag men lyssnar artigt färdigt. Han är dessutom mycket vänlig. Flyger sen vidare tillbaka till min plats för att få utrymme att ventilera min krypande panik hos de mina. Väl där kommer jag inte på nått att säga utan ställer mig i en närmast frusen pose med den fläckiga armen stelt blottad och låter jag ansiktsuttrycket beskriva vad jag känner inför situationen. Plötsligt har alla råd att ge och det skall ringas sjukvårdsupplysning innan andningsvägarna svullnar upp och hjärtat stannar och allt möjligt. Men herreguuuuud!

Den som behåller lugnet bäst är Ola som kastar en förströdd blick åt mitt håll och levererar en önskan om att jag inte ska gripas av panik. Hur han nu kan säga så när han ju måste se hur min hy mest liknar något som legat under splitter nya solarierör på anabola! Hur som helst, jag försvinner iväg snabbare än en avlöning mot Apoteket. Jag gömmer mig i skuggan, som skärmen av min lilla smäck välsignar mig med, och tittar ner i marken där jag går med hysteriskt blossande kinder. Väl på Apoteket möter mig en förstående receptarie bakom disken och jag får mina antihistaminer. "Men du kan bli lite trött av tabletterna", säger han tveksamt som om det vore en anledning till att jag kanske inte skulle vilja ta dom. "Ge hit bums!", säger jag. Sväljer ett piller på stället och känner mig på kinderna, hoppas att hettan ska lägga sig direkt likt när man skruvar ner värmen på en induktionshäll. Well okej då, jag ger det ett par minuter...


Väl tillbaka konstaterar jag att kinderna lugnar sig lite i taget. Äventyret är över och jag intar en god och närande lunch i Fyrans restaurang med min goda vän Emelie Klein. Men eftersom jag känner att jag vill krama det sista ur dramat byter vi allergihistorier med varann och jag visar tvättbjörnsbilderna gång på gång.


Undrar vad det var...? Jag kanske får gå och kolla upp vad jag är allergisk mot.


Hur som helst avslutar jag kvällen med detta mumsiga:


Banan mixad med grädde (laktosfri) och så frusna blåbär på.

tisdag 15 mars 2011

Dag 16, pigg piggelin och käck som få.

Uppe med tuppen och drog till jobbet. Där väntade Oscar Jöback och ett riktigt svettigt Pump-pass på TV4's proffsiga gym. Jag trodde jag hade bra kondis, men jag har naturligtvis inte en suck mot Le Oscar. Riktigt tungt och jobbigt, kändes som om passet väckte upp en massa muskler som har tillåtits vila ett bra tag. Vilket får mig att undra hur många muskler kroppen består av egentligen eftersom jag lite fåfängt trodde att jag höll hela maskinparken i trim… Nu ska jag gå på hans early-bird-pass varenda tisdag bara för det!

Kolla inte på mitt förfärliga morgonpluffs eller Oscars tokiga morgonfrippa - checka istället in klockan som står på 7.10!

Inte nog med att jag kilade på gym morse, neeeeej. Jag tog med mig min pilatesboll till jobbet idag för nu skall bål och balans stärkas upp. Tycker du att det börjar gå till överdrift? Jepps, lite grann va. Svårt häcklad blir jag av mina kollegor också. Men så tänker jag "varför inte". Jag bjuder på den, ler mjukt i mjugg och tänker "Jag kommer ha så sjuuuukt mycket bättre balans än ni har snart! Och bål. Moaaahahaha!"


Inte alls forcerad.

Dag 15, freschhhh

Nu är det bannemej officiellt! Jag SER fräschare ut! Hela två kollegor, Lotten och Ola, påpekade min tydligen uppenbara freschness idag.

Färre rynkor sa den ena. Gått ner i vikt, sa den andre. Tackar tackar, sa den tredje, det vill säga undertecknad.


Japp japp, jag känner mig strålande pigg och nyter. Klar i huvudet och en massa ork i kroppen.


Det har nu utkristalliserat sig vad jag saknar absolut mest av det jag har uteslutit under nu två veckor och det är, utan konkurrens, kaffe latte och ljust surdegsbröd. Ja herregud, vad detta skall återinföras. I måttlig mängd. Naturligtvis.

Och jag börjar faktiskt vänja mig så smått med den frulle jag tvingas välja om jag vill äta här i huset.


GI-frulle med ägg, skinka, tonfiskröra och tomat. Och så en te på det med laktosfri mjölk.


Lätt löparpass på TV4-gymmet efter jobbet. Artur Ringart sprang på maskinen bredvid. Han har gått ner massor i vikt med hjälp av isodieten och blivit av med sin diabetes på köpet!
Heja isodieten och heja Artur, heja dom!

söndag 13 mars 2011

Dag 14, frustrationens tid

Gaaaaaaaahhhhh! Jag är sugen på choklad och glass!
Jag vill haaaaaa den här:

Jag skulle kunna äta hela den där, på stället. Lätt.


Guuuud vilken frossarhelg jag sitter här och planerar nu med början den 25:e...

MEN, och det här menet är viktigt, jag kommer absolut inte gå på det mycket lömska tricket att "börja äta normalt" efter mitt experiment. För att "äta normalt" skulle ju innebära att jag fortsatte äta raffinerat socker och snabbmat. Och det vill jag ju inte.

För även om jag är sugen på socker och skräp just nu måste jag understryka att jag mycket hellre plockar bort det permanent om det innebär att jag kommer fortsätta må så utmärkt som jag gör nu.


Efter experimentet kommer jag som sagt att återinföra gluten (i mycket begränsad mängd) och laktos, en i taget för att se hur jag mår. Även kaffe kommer jag vilja sätta på den dagliga menyn. Och så champagne på veckomenyn. Men socker, snabbmat, för processad mat och cigg ska jag verkligen anstränga mig hårt för att hoppa över och jag tror att det kommer att räcka långt.


Visst, jag mår toppen nu, men man behöver verkligen inte hålla på med ett så här extremt experiment för att må bra. Och det kostar liiite för mycket av livskvalitén att inte få dricka kaffe på morgonen.

Dag 13, slottsuflykt med pensionärerna

Uppe med tuppen klockan halv åtta (jag älskar att jag vakna utvilad och gå upp innan åtta på helgen) ut och gå långpromse lite över åtta.

Husby, nära Eknäs.


Grötfrulle vid tio och hämtning av mamma och Curt vid elva. Vi drog iväg till Steninge Slott utanför Sigtuna.

Dom måste ha anställt en spotlight-expert på Steninge.


Men slottet var ju stängt för reparation under hela 2011, så vi hamnade i den trevliga slottsgallerian istället:


Den ser ju lite pluttig ut men vi behövde inte ens böja oss för att komma in.


Där fick jag trixa lite med käket i restaurangen, men det löste sig till det allra bästa med fransk gryta och ärtor och sallad med svarta bönor.

Utsökt!


Det jag verkligen hade problem med att inte få äta var det hembakade brödet med smör, men även detta var en smula plågsamt att bara gå förbi:

Näää men jag drack istället en stärkande kopp grönt te som jag ju älskar hett... pffft. Präkto!


Försökte titta på Mellon med kissen men han däckade efter Brolle ungefär:

*zzzzzzzzzzzzzzzzzzz*


Då fick istället en ljuvlig fruktsallad hålla mig sällskap. (Grädden är laktosfri.)

Nashipäron, blodapelsin, russin, kiwi, hasselnötter, salta mandlar och grädde.


Därefter nånstans somnar även jag i soffan efter en riktigt fin dag!

fredag 11 mars 2011

Dag 12, recept på iso-muffins!

Baka delikata iso-muffins till lördagsfrullen!

2 dl proteinpulver
6 st torkade fikon
2 st ägg
2 st äggvitor
30 st sötmandlar
40 g torkat äpple
3 tsk rapsolja




Mixa proteinpulver och torkade fikon. Vispa upp äggen. Hacka mandel och äpple. Rör ihop alla ingredienser och krydda med kanel. Klicka ut i bullformar. Grädda i 175 grader i 10–15 minuter.


Receptet är lånat från www.isodieten.se

Dag 12, macka med smör vs sashimi och råkost

Jag äääär så sugen på nybakat bröd med riktigt smör så det kan du inte TRO! Men istället smaskade jag i mig en portion svindyr sashimi på lunchen.

Här har jag redan smaskat i mig en laxros. God ros.

Men inte kan man leva på tre laxrosor i all evighet så vid tresnåret hetsade jag ner till Fyrans matsal och köpte mig en tallrik rivna morötter för det facila priset av... 40 spänn! Jag känner mig både rånad, skändad och generad för att jag stod där och bugade och bockade och betalade utan att protestera. Jag gissar att det var chocken som tystade mig, avsatte hjärnan för en stund och satte kroppen på autopilot. Så, nog om detta dagens nederlag och låt oss tala om hur detta delikata mellanmål blev.

Tillspetsad med gult äpple och vinägrett!

Okej, jag håller inte med om priset om det nu inte framgick ovan, men jag är helt med på råkost som mellanmål. Jag är ett nyfrälst fan av råkost. Det är så smaaart - man får i sig vitaminer och fibrer, det är gott och man blir mätt.

Japp japp, gilla på den.

Dag 12, löparknäts skräck eller Doktor Puttes effektiva tortyr

Träffade Putte även igår. Nu skall det tas igen här! Jag har ju haft problem med ett löparknä innan. Det har Putte lagat, men det måste underhållas för att stay gone. Det lagar Putte också. Han blir nämligen kiropraktor och tar examen i vår, så han vet vad han sysslar med. Tur det. Så hur lagar han det då?

Såhär. Jag lägger mig ner på rygg på en sådan där gympamatta. Plutten sätter sig på knä bredvid. Sen tar han båda sina stora händer i ett fast grepp om benet i höjd med lite-ovanför-knät och placerar tummarna på utsidan av mitt lår... och sen trycker han. Tummarna letar sig in mellan muskelfibrerna liksom för att krossa dom. Och så ligger jag där som i ett skruvstäd. För du ska inte tro att jag kommer undan. Det ska bara göras. Och så håller det på uppåt benet tills vi har nått höften. Tänk dig en 30-centimeters fet lårkaka långsamt tillagad. Vid det laget är jag svettig av smärta och Putte har nagelmärken i benet och uttänjda små stycken av byxorna där jag har krampat mig fast med svettiga händer. Under hela spektaklet skändar jag lokalen med diverse halvkvävda svordomar och vrider mig som en mask i brygga. Putte brukar kalla det hela för exorcism för man skulle lätt kunna tro att det är det som pågår.
När det är riktigt illa får jag lägga mig på mage och då gräver han ner sin armbåge i min skinka i höjd med höften. Då svettas jag. Svårt. Och ibland får jag lust att slå honom på käften. Hårt.

Det är alltså allt det här som ska slappna av och töjas ut. Mmmm, möms.

Nu har vi gjort det här så många gånger att jag är van vid förfarandet och blir inte heller så chockad av smärtan längre, även om jag aldrig kommer vänja mig vid den och ligga still utan att svära. Men de som är runt omkring oss och ser oss utföra detta märkliga för första gången gör förstås stora ögon och undrar vad f*n vi sysslar med. Speciellt som vi mellan mina svordomar brukar kunna hålla en riktigt meningsfull konversation. Såhär lät det igår:


– Aaaaaaahhhhhhrrrrrrggggg! Åh FY s*********tan också.

– Jamen tänk om man skulle göra det och sen gå ut och dricka riktigt mycket sprit?

– Hahahaha, men fattar du så dåligt det skulle bli! AAAAAAAJAJAJAJAAAAaaajajajajajjaaaaaa, väntaväntaväntavänta....

– Okej? Bra. Jocke vill ju testa, bara för att kolla in det. Jag kommer aldrig nånsin göra det!
– Hehe, jag kan inte se dig göra det men jag är inte... AJ s*tan vänta lite nu, aaaahhhhhhhh, f*ck!... ett dugg förvånad att Jocke är nyfiken, hehe.

– En liten sköljning och så fem shots på det!
– Hahaha, herreguuuud det skulle ju aldrig gåååå... AJ F*CK!

Vi utövar alltså denna exorcism och talar om tarmsköljning samtidigt; Putte tornar upp sig där på knä och verkar göra mig riktigt illa och så jag som ylar ena sekunden och i nästa brer på om hur illa denna något suspekta internbehandling lär gå ihop med alkohol. Det lär ha sett ganska märkligt ut. Sannerligen.

Men hur ont det än gör är det helt otroligt hur effektivt det är, denna töjning av lår- och höftmuskulatur. Det är som om jag betalar all den smärta som löparknät skulle gett mig med den intensiva och koncentrerade smärta som han åsamkar mig när han sätter tummarna i mina muskler. Hur som helst - det funkar.

torsdag 10 mars 2011

Dag 11, omöjlig frukost anyone?

Jamen det är ju helt omöjligt att skrapa ihop en decent frukost utanför hemmet! Jag hade ingen Verum Hälsofil hemma imorse och tänkte att äsch, det löser jag i Fyrans matsal. Kommer dit och räknar upp allt som är verboten - laktos, gluten, alla sädeslag, socker, bla bla bla... Svaret blir "nej, då blir det nog svårt..."

Jaha, då blir det alltså en liten, sorgsen papperstallrik med ettoche
tthalvt ägg, en skiva skinka och fyra paprikabitar. Ohhh, jag glömde ju att det faktiskt fanns laktosfri mellanmjölk som jag kunde putta i mitt gröna te. Jippie. Hrmpfff...

Mina vänner, jag står här och låter sur och bitter nu eftersom det vid tillfälle är ganska krångligt att gå på en sån extrem diet som jag gör. Men nog fasen mår jag bättre än nånsin. Jag mår faktiskt toppen.


Nu säger jag inte att jag kommer fortsätta så här extremt efter den 25:e - koffein, gluten och laktos skall då införas i kosten igen, gradvis eftersom jag vill se om det gör någon skillnad. Men vitt mjöl, vitt socker och cigg ska jag sannerligen försöka fortsätta att undvika.

Jag GILLAR verkligen råkost!

Dag 10, Hulken och jag

Igår träffade jag Hulken, aka Mr Big, aka Boagrius, för ett pass på gymmet. Det var rent mysigt för vi hade inte setts på nästan två veckor. Men nu ska jag ta igen förlorad träningstid!

Jag blir alltid lite kaxig när jag inte har tränat på länge och vill kicka igång alltihop på en och samma gång. Så jag väser mellan situpsen med medicinboll (Jag gör situps och Putte står vid mina fötter och kastar en medicinboll till mig som jag liksom tar med mig bakom huvudet vid varje situp) att "jag tror *väs* att vi måste börja träna lite hårdare *uhhh*". Putte stannar upp och tittar på mig som om jag vore lite svag i intellektet. Jag vet att han blir skittrött på mig när jag håller på sådär som en annan GI Jane wannabe. "Ehhh pucko, du har varit jättesjuk i en vecka. Jag tänkte vi skulle ta det lugnt för jag tror att du behöver det. Men okej. Fine."


Sen får jag göra situps, knäböj på halv pilatesboll och djupa armhävningar "NER MED BRÖSTET I MATTAN!" i ett sträck tills det flimrar framför ögonen på mig. Är svårt svag efter det lilla rejset och han har till slut fått tyst på mig. Sen får jag jogga lite lugnt på bandet och lugna ner hjärtat, vilket jag är tacksam för. Varför håller jag på sådär och tuffar mig när kroppen uppenbarligen inte är redo? Tsss... pucko. Det är nog bra att han håller mig lite på mattan, Plutten.


Putte i all sin prakt.

Dag 10, tvätta tvätta

Vänner!
Jag lever och jag har hälsan! Jag mår helt fantastiskt, tro det eller ej, även dagen efter del två i operation Vask Av Liten Tarmficka.

Jag kom dit och blev väl mottagen av Katy, fick de drickbara mirakelmineralerna mot magkramperna, installerade mig med varm vetekudde på magen och drog igång hela apparaten. Inte aaalls lika obehagligt som första gången, inte alls! Dessutom mådde jag alldeles utmärkt efteråt. Kunde till och med åka och hälsa på syster med familj och stannade till sena kvällen utan problem. Men så fick jag ju
nått kinesiskt hälsote gjort på cypressbarr också... åhhh, det var så äckligt! Och lätt plågsamt när syster sitter och sippar på riktigt, svart te bredvid. Nej, jag kommer ALDRIG lära mig att tycka om grönt te. Svart te skall införas den 25:e mars, kl 00.01.

Russian Earl Grey - the only thing that flies in my cup!


Hur som helst - det är alltså så man ska känna sig efter dylik operation, refreshed.
Jag hade antagligen bara gruvlig otur första gången.

Alltså, allt är bra och dandy. Men nu håller jag nog upp ett tag med dylika övningar...

tisdag 8 mars 2011

Dag 9, semmeldag och kvinnodag

Pussa en semla och hitta din prins!

Jaha, nyss kom min käre kollega Ola Lauritzson tillbaka från ett möte med en bricka semlor... Åhh herregud. Ja, själv ska jag snart hugga in på en mandarin... men ååååhhhh... och gaaaaaaah!.......

Okej, nu har jag lugnat mig.

Träffade Kristina idag, min hälsocoach och kollega på isodieten. Hon hade suttit i soffan hos Malou i Efter tio och kom förbi efteråt för en lunch. Hon fick titta igenom den långa listan av saker jag har stoppat i mig sen i måndags i förra veckan och konstaterat att det i huvudsak är bra, men att det är för få kolhydrater. Måste äta mer råris och komplettera med mer quinoa. Well then, då gör jag det :)

Laddar inför "det onämnbara" jag skall utstå igen ikväll. Hade det inte varit för faktumet att jag blev så jättesjuk efter förra gången hade det väl varit ok, men nu är hela saken i fråga alldeles jinxad. Helt uppenbart hade jag redan en influensabacill i kroppen förra gången som alltså tilläts förvandla mitt inre till slaget vid Waterloo. För mina krigare spolades ju ut med badvattnet och stack till sjöss, så jag hade ju inte en chans att vinna det slaget... Hoppas vara bättre rustad inför denna omgången. Hoppas det innerligt.

Imorgon vet vi.


måndag 7 mars 2011

Dag 8, en smärre hindenburgkatastrof

Tillbaka på jobbet idag. Bra! Inget nys, bara lite host. Lättare dipp vid tresnåret, men det är väl ganska normalt. Har dock en mage som bara kan liknas vid Hindenburgkatastrofen. (Jo, jag har svurit att vara 100% ärlig så here you go, here's ärlighet for you.) Varför kan jag bara sia om. Kan i och för sig vara alla ekologiska bönor jag sätter i mig. Men jag säger inte att det tvunget är så. Faktum kvarstår dock.

Förutspådde lättare krångel på lunchrestaurangen på Gärdet, en thailändsk, men icke. Jag räknade upp allt jag inte kunde äta och frågade om man kunde kombinera detta med nummer 5 på menyn och det gick alldeles utmärkt. Att det var lite salt och lite tråkigt utan ris, so be it. Men jag tror nog att det blir nått med kokosmjölk och curry nästa gång om jag ska envisas att hoppa över riset.

Middag på gravad lax, ägg, morötter och keso. Jag ger mig inte. Dessutom var det gott.

Imorgon gäller det. Igen. Ännu en liten internrengörning, så att säga. Kan ju inte få samma ödesdigra konsekvenser som förra gången, omöjligt. Så varför gör jag det igen? För att damen med den vackra hyn var så övertygande när hon påstod att det skulle vara bra för mig att göra det två gånger tätt i rad. Låt oss hoppas att hon har rätt. Tog just två matskedar rapsolja i förberedande syfte, för det ska man enligt uppgift. Inte gott.

Kan inte vänta till jag får träna på onsdag. Jag lär ha byggt upp hyfsat mycket energi tills dess.

söndag 6 mars 2011

Dag 7, söndagmiddag eller?

Nä, nån söndagsmiddag med dessert blir det inte eftersom jag inte har preppat och handlat. Igår liknade jag ju mest en lallande byfåne när jag hasade runt i affären med enda mål att få komma hem till soffan, 15 km sydsydöst om där jag befann mig. Alltså tänkte jag inte så långt som söndagsmiddag med dessert.

Satt precis och såg en reklam för pasta. Blev sugen. Såg framför mig det stora röda krysset över den rykande tallriken jag såg för min inre syn. Surnade ihop. Funderade på vad jag kunde äta istället. Kom att tänka på röda linser kokta i grönsaksbuljong. Blev helt nöjd! Så får det bli. Och så kanske lite bönor på det.



Nu kanske du tycker att detta verkar torftigt och att jag späker mig? It's not. And I'm not. Man kan piffa på bra med smör, lite chilipulver, salt och peppar.


Jag har kommit på en bra utmaning - jag ska gå på restaurang och käka en trerätters som ligger innanför ramarna för dieten! Det beror så klart på vilken restaurang jag väljer, men jag är ändå ytterst tveksam till om det går hela vägen. Herregud, hur ska det gåååå? Tydligen finns det en nyöppnad fransk bistro (!) inne i den lilla lilla stan 15 km nordnordväst om min soffa. Kanske blir det den nästa helg? För jag har en känsla av att jag inte kommer stanna inne i storstan nästa helg heller.

Okej, jag mår fortfarande kass av den här förkylningen och kan ännu inte avgöra om kroppen mår bättre av min förändrade kost. Det gör mig irriterad. Jag har liksom "tappat" en vecka. Och jag tänker inte hålla på längre än till den 25:e, för då har jag bokat in en sedan länge efterlängtad aw med gamla klasskompisar i annan stad och då ska jag dricka ett glas Pol Roger. Basta!

Dock är förhoppningen att jag fortsätter med större delen av de goda vanor jag kommer att ha lagt mig till med även efter den helgen, så förhoppningsvis kan jag ta igen den förlorade veckan i det långa loppet.



Idag längtar jag efter:

Pannkakor med grädde och blåbärssylt. Bröd med smör på.

Bäst idag:

Timmen i solen med mamma på solstolarna jag släppte ut ur hönshuset. Det och mindre värk i kroppen.

Sämst idag:

Sockersug och fortsatta nysningar. Och den koreanska hämndrullen jag just såg, I saw the devil. Pfff... kass.


---
Uppdatering:
Jag piffade upp bönorna och linserna med rapsolja, balsamvinäger, tomatpuré, vitlök, chili, salt och peppar. Mycket smaskigt. Säkert smaskigare än om jag bara hade piffat med smör.

lördag 5 mars 2011

Dag 6, lördagsgodis

Gick upp vid åtta i morse. En lördag. Det har väl inte hänt sen Branting dog... men jag är rätt nöjd över det för den här lördagen är den längsta i världshistorien. Men jag är lika ömklig idag som igår. Nyser i ett och insidan av min ömma näbb känns nyblästrad.

Försökte mig på det djärva att åka in till stan idag, till biblioteket. Kände starkt behov av att se något annat än insidan av mitt lilla hus eftersom jag har stirrat på samma väggar utan avbrott sen i onsdags kväll. Ställde bilen på en parkering cirka 300 m från bibblan. När det finns en parkering alldeles bredvid biblioteket. Big mistake. Huge. Men jag ska ju ta en sväng förbi Åhléns och "bara kolla" för sånt gör man när man bor i en stad stor som en fluglort. Tröttar alltså ut mig fullständigt när jag på min väg till biblioteket undersöker Åhléns mycket påvra bokrea. All min energi går åt att bära en bok om katter till kassan. När jag sen ger mig ut på min huvudsakliga quest efter böcker, finner jag mig halvvägs dit stå lätt lutad mot en vägg med truten halvöppen och flåsandes och väsandes som ett annat riksfån. Väl på biblioteket slår jag mig långsamt ner i en stol och konstaterar att jag fruktar den trötta ålderdomen... för det är ju så här det måste kännas. Ohhh, the horror.

När jag tar mig hemåt måste jag förbi affären och handla. Åhhhh guuuud... Jag väser runt i gångarna med den lilla gnisslande korgen efter mig i släptåg, letar efter saker jag inte hittar men oooorkar inte fråga. Jag är så låååångsam i kroppen.
Imorgon måste det vara bättre!

Okej, nu till lördagsgodiset. Det är ju Mellon idag och i vanliga fall hade jag ju smaskat på nått smaskigt och sippat på nått lika smaskigt till denna svenska världshändelse. Jag kanske hade värmt en Dr Oetker mozzarellapizza? Absolut. Druckit ett glas amarone till? Säkert. Ätit upp en halv burk Texas Pecan? Ohh yes. Knaprat på ett par rutor Lindt mörka choklad med chokladmousse och chokladsås inuti? Hell yeah! Cheese Cruncherz och Cola? What do you think? Antagligen inte alltihop på en och samma kväll, men definitivt valda delar av ovan nämnda.

Vad hittar jag på istället? Jo, jag knaprar på salta mandlar (Som inte smakar så mycket. Stor besvikelse.) och torkade, salta kikärtor... det hela sköljs ner med friskt brunnsvatten från egen brunn. Jaha, så roligt var det. Pffft...

Det måste väl finnas nått som är gott även för en något begränsad stackars krake som mig själv? Är det verkligen så att lördagsgodis inte finns när man har valt bort det jag har?
NEJ, så klart inte! Jag hade faktiskt kunnat göra en fruktsallad, fluffat laktosfri grädde och så krossade nötter över det. Hade varit ååååhhh-så-gott, men inte tänkte jag på det när jag hasade runt i affären... hrmpfff...

När experimentet är avslutat kommer jag förhoppningsvis inte kasta mig över pizzan och Texas Pecannötsglassen, men jag ska bannemej dricka ett glas amarone och jag ska äta choklad!

fredag 4 mars 2011

Dag 5, vaaar är fredagsmyset?

Inget fredagsmys så långt ögat når. Har legat på soffan och jobbat, idag igen. Försökte mig på någon slags kontorslook för sakens skull och drog på mig ett par snyggejeans efter duschen, men nej... efter noggrant övervägande kom jag fram till att jag jobbar precis lika bra i mysbyxor. Funderade på att gå ner och sätta mig i arbetsrummet för att kompensera för den lite slarviga kostymen, men kom aldrig så långt. Soffan var för djup.
Har nyst och snytit mig så mycket att min näsa nu känns som om den vore lite blästrad på insidan och jepps, kroppen värker även idag.

Men skiiit i det nu, det kan ju inte bli sämre. Och snart är jag frisk! Och då kommer jag ju må bättre än nånsin, eller hur!

Käkade ren mat, idag igen. Jag gillar det eftersom det känns så... rent.
Exempel på ren mat: lax, rött råris, sås på lätt crème fraiche blandat med äkta majjo och rivna morötter. Enkelt, riktigt gott och... liksom rent. Nej, jag tycker inte att det är svårt att göra det där sunda valet i matsammanhang så hittills är det helt okej. Och jag är inte särskilt imponerad av godis eftersom jag vanligtvis lutar mer åt salt. Men rejsersnabba kolhydrater... åhhh, vad jag saknar the occasional bag of Cheese Cruncherz! Och jag saknar mitt Russian Earl Grey med kandisocker i!

Saker jag saknar en dag som denna är kanske inte samma saker jag hade saknat en vanlig, pigg fredagskväll. En vanlig fredagskväll hade jag velat ha delikat choklad och ett par glas Pol Roger. Idag saknar jag nyponsoppa med vaniljglass och mandelbiskvier.


Både barn- och vuxengodis

torsdag 3 mars 2011

Dag 4, still aching

Idag har min arbetsplats flyttats från våning fyra på TV4 till min soffa hemma på landet, förkyld som ett smärre as som jag är. Men efter att ha suttit så sen åtta i morse smärtar det ilsket i min ländrygg och jag har fått släpa upp min gigantiska puff från gästrummet för att sjunka ner i en grop mitt i den. Hoppades på snar bättring, men det skjuter fortfarande smärtstrålar från ländryggen och ut åt varje vädersträck. Vad är det här? Ischias?

Jag undrar om sköljdamen sa i lönn till sina osynliga hjälpredor "when I turn on the water, unleash hell!". Jag börjar nästan tro det, ärligt talat. Eller så är det jag som har varit så smutsig så smutsig att jag nu måste straffas hårt för mitt smuts. Som sagt, vad vet jag, den här gamla trasan...? Om det nu ens har med måndagens äventyr att göra alls? Jag kanske hade blivit sjuk ändå? För det kan inte vara sakerna jag äter och inte heller mängden. Jag äter bara bra saker, ju!, och tills jag är mätt. Jag äter både kolhydrater (långsamma) och proteiner och fett. Och grönsaker. Och dricker vatten. Och tränat har jag inte orkat göra alls eftersom jag är så matt, men att hoppa över gympan en ynka vecka kan ju knappast göra mig sjuk! (I vanliga fall tränar jag 2-3 gånger i veckan och har en bra grundkondition.) Men visst det jag inte äter kan ju kroppen undra vad fasen det har tagit vägen och protestera på det mest effektiva sättet den kan - smärta och obehag. I så fall - smaaaart. Cold turkey brukar ju kroppen inte gilla i allmänhet. Extremer av alla slag brukar den som bekant protestera emot.

Men ÄR det här så extremt för kroppen när det bara är potentiellt dåliga saker jag tar bort?
Kanske är min kropp smartare än jag själv? Eller så är det måndagens expedition och utforskadet av mina mörkaste sidor som ger mig vad jag tål hela veckan. För man vet ju hur det går i skräckisar när mörka sidor utmanas. Det kan gå väldigt fel.

För övrigt köpte jag fel sötningsmedel igår. Jag skulle ju köpa Stevia men blandade ihop det och trodde att det var Agave som gällde! Fick lättare bassning av hälsocoach Kristina angående olika sockerarter och förstod att Agave-sirap inte är ett dugg bättre än socker... åhhhh... my bad.


Hur som helst. Idag har jag inmundigat hälsofil och nötter, bönor och bacon till lunch och middagen bestod av en ljuvlig omelett från Olas bok 6 kilo på 6 dagar. Jag tänkte dela med mig av receptet!







Bäromelett med keso, för en person.
2 ägg
2 msk vatten
salt och peppar
1 msk smör
1/2 dl keso
2 dl blandade bär, t ex jordgubbar, blåbär, hallon


Vispa ihop äggen lätt med en gaffel och tillsätt vatten, salt och peppar. Hetta upp en stekpanna med smör och häll i omelettsmeten. Stek några minuter tills omeletten blir fast, men fortfarande är krämig på ytan. Fördela keson och hälften av bären i mitten av omeletten och vik den ena halvan över den andra. Toppa med resten av bären och servera direkt.


Så, skicka gärna lite kärlek åt det här hållet så att virusdjävulen tröttnar på att besitta mig. Tack!

Dag 4 eller "Var är min latte?"

Herreguuuud vad jag vill ha en sån här just nu:

Åhhhh, latte...

Men eftersom jag nu har hittat naturlig sockerersättning tänker jag dricka grönt chai-te med laktosfri mjölk. Hurra! Jamen faktiskt, hurra!

onsdag 2 mars 2011

Dag 3 (mätning i Bod Pod)

Det var då själve f*n. Jag har gått och dragit på mig jordens förkylning. Eller nej, den är inte riktigt över mig ännu men imorgon kommer den sluka mig. Skulle gärna byta hals med en flaska till det är över. Hmm... jag vågar mig på en vild gissning om hur jag drog på mig detta. Det måste vara så att onda, onda ting kom upp till ytan när jag, så att säga, rörde runt i grytan i måndags. Hur som helst så har jag mått skit (åhhh, förlååååt) sen dess. Låt oss hoppas att det kommer att ha varit värt det i längden.

Min hälsocoach, kollega och vän Kristina Andersson förfasar sig över mitt experiment och undrar varför jag utsätter mig för det här. Hon påminner mig ofta om att det är så enkelt att bli hälsosam med mycket mindre extrema förändringar i kosten. Jag tror henne. Hon är på riktigt. Men jag ska bara genomföra det här nu och så lyder jag henne blint efter den 25:e mars. (It's a promise!)

Kristina hade med sig mat åt mig idag när vi hade möte på Paulúns Hälsocenter på Sturebadet. Sweet!


balanserat iso-gottis i enlighet med min detox-diet

Innan jag gick från vårt möte gjorde vi en mätning i en Bod Pod som är en kapselliknande apparat som mäter kroppssammansättningen. Bod Pod:en mäter volymen på kroppen genom att se hur mycket luft den tränger undan inne i kapseln. Man får utöver detta även väga sig. Via beräkningar på densiteten på kroppen kan man sedan komma fram till andelen kroppsfett.

"squeeeeze!"

Följande resultat intygar att min egen våg hemma är en riiiktig femtekolonnare och Quisling som har dolt sanningen för mig länge nog nu! Det lilla vågmongot har konsekvent dragit av 1,5 kilo (kan även bero på att det alltid är morgon, jag har alltid kissat och har oftast klädd i endast födelsedagskostymen när jag väger mig hemma).

Längd: 159 cm
Vikt: 56,6 kg
Fett: 32,8% (19-23% utmärkt, 23-30% hälsosamt, 30-40% överskott, >40% riskfyllt högt)

Jag drar alltså på 2,8% överskottsfett! Arghhh! Jaha... okej, det var ju lika bra att det kom fram. För då är det häringa lilla testet inte en så vansinnigt tokig idé ändå. Alltså, även om jag som sagt inte ämnar fortsätta lika extremt efter testet så behöver jag sannolikt se över mina vanor och åstadkomma en liten förändring.


Så ja, det kommer att var värt det!



Dag 2, em

Ynklig, frusen och fortfarande långsam vankar jag hela eftermiddagen fram och tillbaka i obeslutsamhet om jag ska möta upp min trogne Putte PT eller inte. Jag har redan förvarnat om att min uppenbarelse är tämligen menlös och att jag bara vill promenera på bandet lite, men nu känner jag att även detta är likställt med hur man en pigg dag skulle känna inför att klättra naken över Kebnekaise. Jag ställer in. Eftersom jag är en krigare i vanliga fall och Putte får brukar få vara den som lägger band på mig, är han inte van vid att jag ställer in så han blir lite fundersam och ifrågasätter mitt experiment en smula. Jag lovar att jag ska ta en promenad istället. Det gör jag inte. Inte ens en liten.

Men jag blir däremot av min väninna Lina bjuden på galapremiär för en film – Ritualen med Anthony Hopkins. Då får man åtminstone sitta ner. Bra.
Innan bion ger jag mig ut på jakt efter nått att mumsa på i salongen för att jag kommer inte få äta middag förrän vid nio. Okej… Popcorn? För snabba kolhydrater. Choklad? Socker. Nötter? Ja, det funkar ju men det är jag inte sugen på… Gaaahhh! Krångla! Det slutar med att jag glider in på MackeDånken och grabbar två påsar morötter och en McFeast-sås. Kul.


I foajén stöter jag på Mårten Nylen, personlig tränare för ett av lagen i Biggest Loser Sverige. Eftersom jag sitter och marknadsför även Biggest loser-klubben går jag fram och språkar och vi peppar upp oss inför eventuellt stundande säsong. Trots att jag har använt all min energi till att spotta upp mig och vara pigg inför detta under av sundhet står jag ändå rakt och stolt, för mötet skapar också en massa energi. Flummigt eller ej, jag gillar't.


Här gäller det att spotta upp sig!

Filmen får 6 av 10 och jag får träsmak efter två timmar. Träsmak i en redan öm kropp är en mycket tråkig kombination. Jag släpar mig hem och trollar ihop en middag som består av en skål rött ris med smör som jag hetsar upp med lite tonfisk. Äter detta halvliggande i sängen under två täcken och lägger ifrån mig skeden efter 3/4-delar. Orkar inte. Sover hellre. Släcker kl 22.

tisdag 1 mars 2011

Dag 2, lunch

Stekt forell med citronell gör inte ont, men jag saknar bön- och linssalladen. Det är matvete i den så den är ju out of bounds för mig. Hmpfff...

Resultat: jag är mätt på delikat fisk, råkost och olivolja men jag är fortfarande frusen, långsam och känslig på huden.


Big Brother går utmärkt bra och det ska firas i huset idag medelst bubbel. Sitter och känner efter hur jag känner inför det. Kommer fram till att inte ens om man hade ställt ett glas Pol Roger framför mig hade jag haft lust att dricka det idag... Mon dieu, jag
är sjuk!

Dag 2, fm (hur gick interntvätten?)

Jaha. Hur gick det då med interntvätten?

Well, håll din nyfikenhet i schack ett par rader till för jag vill bara förtydliga ytterligare en sak angående undvikandet av glutenfria produkter. Det jag undviker är produkter som är processade och potentiellt dåliga för kroppen. Tänk dig ett korn från ett sädesslag som skall göras glutenfritt. Den går igenom en ganska omfattande process för att komma i mål. Det som det glutenfria brödet sen bakas av är inte i närheten av det naturliga sädesslaget utan hårt behandlat. Därför undviker jag livsmedel tillverkade av glutenfria spannmål.

Okej, nu till gårdagens övning. Jag hoppar över hur det praktiskt gick till, use your imagination, men jag kan avslöja att min lekamen var helt oförberedd och protesterade i form av ihållande kramp. Jag fick då dricka ett glas mineraler som enligt uppgift skulle ta bort kramperna och då tänker ju jag (som totaldissar i övrigt bra filmer för en logisk lucka) - hur kan mineraler som hamnar i magsäcken avhjälpa ett mindre krig i andra änden av kroppen? Tar dom nån slags genväg över bukspottskörteln och mjälten, drar direkt söderut och upprättar diplomatiska förbindelser? Tja vad vet jag, den här gamla trasan?





Anyhow, hela övningen tar lite över en timme. Efter får jag äta en lite kopp superkultiverad superyoghurt för att återställa tarmfloran och det blir jag ju tacksam för, nyskändad och lite skamsen som jag är. Jag betalar mina 550:- och vi småpratar lite. Damen som driver stället på Torsgatan, Katy, påstås vara över 60 men ser ut som max 50. Max! Det påstås att det är för att hon regelbundet nyttjar sig egen inrättning, så att säga. Så när hon säger att jag borde göra om hela övningen om en vecka "ja, för allt kommer ju inte ut första gången" hör jag mig själv boka in en tid till på tisdag! Vart är det här på väg egentligen? Dessutom får jag en liten påse kolsvarta tabletter gjorda på örter, bland annat rabarber, för att "få igång magen" om jag får problem och inte kan, så att säga, producera.

Kvällens middag består av rött råris med mycket smör (laktosfritt från Valio) och så en styck av den där lilla örtpastillen. Däckar med myskläderna under två lager täcken klockan nio.


När jag vaknar mår jag i nivå med en skabbräv. Jag fryser, har ingen energi och jag är liksom medveten om magen. Den funderar man ju inte så mycket på i vanliga fall men idag gör jag det. Det känns som om jag har legat kraftigt magsjuk i minst två dagar, urvriden och (ursäkta uttrycket) utsketen. Den lilla pastillen, svart som döden, ser dessutom till att jag producerar. (Jag tror inte att jag ska ta nån mer sån. Riset jag åt för cirka 12 timmar sen has left the building. How I know? 'Cause I was there. Kort sagt, det funkar lite för bra.)


En tallrik Verum Hälsofil och en handfull blandade nötter och solrosfrön senare släpar jag mig till jobbet. Nu sitter jag här och sippar på det enda gröna teet jag gillar smaken på (Superfruits Spirulina) och funderar på vad jag har gett mig in på...