Dag 12, löparknäts skräck eller Doktor Puttes effektiva tortyr

Träffade Putte även igår. Nu skall det tas igen här! Jag har ju haft problem med ett löparknä innan. Det har Putte lagat, men det måste underhållas för att stay gone. Det lagar Putte också. Han blir nämligen kiropraktor och tar examen i vår, så han vet vad han sysslar med. Tur det. Så hur lagar han det då?

Såhär. Jag lägger mig ner på rygg på en sådan där gympamatta. Plutten sätter sig på knä bredvid. Sen tar han båda sina stora händer i ett fast grepp om benet i höjd med lite-ovanför-knät och placerar tummarna på utsidan av mitt lår... och sen trycker han. Tummarna letar sig in mellan muskelfibrerna liksom för att krossa dom. Och så ligger jag där som i ett skruvstäd. För du ska inte tro att jag kommer undan. Det ska bara göras. Och så håller det på uppåt benet tills vi har nått höften. Tänk dig en 30-centimeters fet lårkaka långsamt tillagad. Vid det laget är jag svettig av smärta och Putte har nagelmärken i benet och uttänjda små stycken av byxorna där jag har krampat mig fast med svettiga händer. Under hela spektaklet skändar jag lokalen med diverse halvkvävda svordomar och vrider mig som en mask i brygga. Putte brukar kalla det hela för exorcism för man skulle lätt kunna tro att det är det som pågår. När det är riktigt illa får jag lägga mig på mage och då gräver han ner sin armbåge i min skinka i höjd med höften. Då svettas jag. Svårt. Och ibland får jag lust att slå honom på käften. Hårt.

Det är alltså allt det här som ska slappna av och töjas ut. Mmmm, möms.

Nu har vi gjort det här så många gånger att jag är van vid förfarandet och blir inte heller så chockad av smärtan längre, även om jag aldrig kommer vänja mig vid den och ligga still utan att svära. Men de som är runt omkring oss och ser oss utföra detta märkliga för första gången gör förstås stora ögon och undrar vad f*n vi sysslar med. Speciellt som vi mellan mina svordomar brukar kunna hålla en riktigt meningsfull konversation. Såhär lät det igår:

– Aaaaaaahhhhhhrrrrrrggggg! Åh FY s*********tan också.
– Jamen tänk om man skulle göra det och sen gå ut och dricka riktigt mycket sprit?
– Hahahaha, men fattar du så dåligt det skulle bli! AAAAAAAJAJAJAJAAAAaaajajajajajjaaaaaa, väntaväntaväntavänta....
– Okej? Bra. Jocke vill ju testa, bara för att kolla in det. Jag kommer aldrig nånsin göra det!
– Hehe, jag kan inte se dig göra det men jag är inte... AJ s*tan vänta lite nu, aaaahhhhhhhh, f*ck!... ett dugg förvånad att Jocke är nyfiken, hehe.
– En liten sköljning och så fem shots på det!
– Hahaha, herreguuuud det skulle ju aldrig gåååå... AJ F*CK!

Vi utövar alltså denna exorcism och talar om tarmsköljning samtidigt; Putte tornar upp sig där på knä och verkar göra mig riktigt illa och så jag som ylar ena sekunden och i nästa brer på om hur illa denna något suspekta internbehandling lär gå ihop med alkohol. Det lär ha sett ganska märkligt ut. Sannerligen.

Men hur ont det än gör är det helt otroligt hur effektivt det är, denna töjning av lår- och höftmuskulatur. Det är som om jag betalar all den smärta som löparknät skulle gett mig med den intensiva och koncentrerade smärta som han åsamkar mig när han sätter tummarna i mina muskler. Hur som helst - det funkar.