Dag 10, Hulken och jag

Igår träffade jag Hulken, aka Mr Big, aka Boagrius, för ett pass på gymmet. Det var rent mysigt för vi hade inte setts på nästan två veckor. Men nu ska jag ta igen förlorad träningstid!

Jag blir alltid lite kaxig när jag inte har tränat på länge och vill kicka igång alltihop på en och samma gång. Så jag väser mellan situpsen med medicinboll (Jag gör situps och Putte står vid mina fötter och kastar en medicinboll till mig som jag liksom tar med mig bakom huvudet vid varje situp) att "jag tror *väs* att vi måste börja träna lite hårdare *uhhh*". Putte stannar upp och tittar på mig som om jag vore lite svag i intellektet. Jag vet att han blir skittrött på mig när jag håller på sådär som en annan GI Jane wannabe. "Ehhh pucko, du har varit jättesjuk i en vecka. Jag tänkte vi skulle ta det lugnt för jag tror att du behöver det. Men okej. Fine."

Sen får jag göra situps, knäböj på halv pilatesboll och djupa armhävningar "NER MED BRÖSTET I MATTAN!" i ett sträck tills det flimrar framför ögonen på mig. Är svårt svag efter det lilla rejset och han har till slut fått tyst på mig. Sen får jag jogga lite lugnt på bandet och lugna ner hjärtat, vilket jag är tacksam för. Varför håller jag på sådär och tuffar mig när kroppen uppenbarligen inte är redo? Tsss... pucko. Det är nog bra att han håller mig lite på mattan, Plutten.

Putte i all sin prakt.